OM RÖTT BLOD – VIT FROST

RÖTT BLOD - VIT FROST

Om tillkomsten av träsnitten kring klasskriget i Finland 1918.


Träsnitt utförda mellan 1974 -1977 (ca). Text: Carsten Palmær. Utgivna som bok med samma titel på Mannerheim& Mannerheims förlag 1984.

När jag som 22-åring fick kännedom om inbördeskriget i Finland, hur segrarna, de "vita" betedde sig mot krigets förlorar, de "röda", var jag en vilsen, ung konststuderande på väg att ge upp konststudierna. Min vilsenhet i livet var väl rätt så typisk för hur de flesta har det i processen att bli vuxen och självständig individ. Men det har betydelse att nämna detta och då jag i samband med att jag blev sjuk i påssjuka och läste Raimo Mankinen och Carsten Palmærs bok "Finlands Röda Garden". Den läsningen förändrade mitt liv. Jag bet i kunskapens äpple och jag bestämde mig för att göra bilder, berätta om detta oerhörda som skett i vårt grannland. Jag blev konstnär.

Nu, 45 år senare, kan jag med stolthet säga att den svit på 20 träsnitt som kom ur detta projekt har haft större betydelse än jag då kunde ana. De har turnerat i min regi, i Konstfrämjandet och Folkets Hus-rörelsens regi. De har visats i de flesta städer i Sverige. I bland upp till 3-4 gånger. De har visats långt bort som i Mexiko och Kina, initierat en konferens i La Roche Sur Yon, Frankrike. IF Metall och Musée d'Histoire Contemporaine i Paris äger en fullständig uppsättning.

I Lappeenranta i Finland tog man för första gången och visade röda och vita armbindlar och andra föremål från kriget tillsammans med  min utställning. Till invigningen spelade Metallindustriarbetareförbundets blåsorkester rödgardistmarcher. Att detta lät sig göras berodde på att jag som konstnär inte är förknippad med någon sida. Jag hade inga band till Finland men ett tydligt ställningstagande för de röda. Det var först 16 år efter att jag påbörjade detta arbete som jag första gången besökte Finland och då med anledning av att sviten skulle ställas ut i Helsingfors.

Redan från starten bestämde jag mig att försöka skildra händelserna kronologiskt. Jag målade i olja, men vad som gjorde det hela svårt var att det är också svårt att måla. För den som inte vet, är oljemåleri ett hantverk som tar lång tid att lära och jag fastnade i rena gestaltningsproblem som hade med tekniken att göra, men även politiska ambitioner och pretentioner bidrog till gestaltningsproblem.
Det var i träsnittet jag fann en konstnärlig gestaltning som passade mig. Det som jag tycker är intressant är att jag väldigt snabbt fann ett sätt att berätta. och som präglar de bilder som är bäst. 

De bilder jag fick för mitt inre när jag läste, höll mig trogen. Jag tror det är samma för alla.
Om jag läser om ett skogsbryn med ett sandtag, ser jag naturligtvis framför mig det skogsbryn med sandtag jag känner hemifrån så väl . Den plats som jag skildrar i "Agitation" är från min barndom bortanför Solsten i Mölnlycke. 

De bilder jag då ser för mitt inre när jag läser är från platser jag associerar till som jag själv upplevt. Så är det naturligtvis för de flesta och de är dessa bilder jag håller fast vid - som jag återskapar. Redan att skära ett träsnitt, är en förändring bort från det naturalistiska emedan realismen ligger i känslan av det som återberättas.
Ett landskap, inbillar jag mig, kan se exakt lika ut där snön täcker åkrar och träden spretar svart i Vilppula eller i Mölnlycke. Alltså återskapade jag min erfarenheter av landskapet i Mölnlycke - utan säregna detaljer och gav bilden titeln "Fronten vid Vilppula". På lika vis skildras de tre vise männen i kända folkliga dalmålningar; tre ridande dalkarlar. Kraften i konsten i vid bemärkelse, är att vi kan genom exempelvis läsa berättelser i en bok där vi får dem berättade så att vi tillförs berättelsen som om vi själva var ögonvittnen. Sedan berättar vi med egna ord berättelsen vidare och kan genom konsterna gestalta erfarenheter från tidigare generationer till kommande generationer.

Dessa träsnitt har varit på turné i stort sett sedan jag utförde de första 1973.
Vissa av bilderna är jag väldigt nöjd med, vissa är mer uttryck för vad en politisk manifestation från en ung konstnär, än en bra konstnärlig gestaltning. Men även det tycker jag har sin poäng. De blir en del av en berättelse om ett ställningstagande. Rött blod - Vit Frost!