| ÅKE NORLING - ETT EXEMPEL II |
|
GP 12/6 1990 God smak är ingen yttrandefrihetsfråga. Att sedan Åke Norling i sin artikel på kultursidan den 3 juni alltjämt beklagar att man i kommunala lokaler visade om- dömeslösa bilder av ett främmande lands statsöverhuvud är en sak. Åke Norling är numer bara Åke Norling. Men då - för tio år sedan, när kriget rasade i Afghanistan och barn dog, inte symboliskt i Brezjnevs gap, utan i verklighet på direkt oder av Leonid Brezjnev, då var det ordföranden i Göteborgs kommunfullmäktige som beklagade. Den fullmäktigeordföranden Norling uppträdde inte omdömesgillt då främmande makt la sig i svenska angelägenheter och lät polisanmäla konstutställningen i Frölunda. Den Norling lät sina privata känslor ta överhand och uttryckte sin förståelse för den främmane makten i stället för att som exempelvis UDs Göran Berg, hänvisa till den svenska yttrandefrihetstraditionen. Därför är Norling, som jag skrev i min artikel den 18 maj "ett exempel". Dagligen, ja varje dag, läser vi hur israeliska soldater skjuter ihjäl barn på ockuperat område. Det är en i allra högsta grad moralisk och anständig uppgift att försöka bidra till att dylika mord upphör. För oss konstnärer blir det alltså en konstnärlig uppgift och det är fullständigt meningslöst att diskutera i vilket känsloläge vi bör utföra arbetet. I synnerhet med stadens styresmän, ty vi skall se till att fylla de kommunala och statliga utställningslokalerna med angelägen konst och styresmännen skall se till att lokalerna hålls öppna för allmänheten. Endast en rättslig prövning skall kunna hindra ett konstverk från offentlighet och de lagar som vi har att hålla oss till skall inte stadens styresmän ursäkta inför en främmande makt. I synnehet inte inför en som själv åsidosätter internationell rättspraxis. Att Norling därför också fann mina rader om den av regerinen tillsatta Yttrandefrihetsutredningen som "förvirrande" är inte så konstigt. Jag har en helt annan uppfattning än han om yttrandefriheten och har därför varit med om att försvara Tryckfrihetsförordningen just från sådana exempel som Norling. Även där var jag med om att vinna ett krig. |