TEXT 1
TITELN SYFTAR PÅ August Rodins “Borgarna i Calais”. Så här uppstod den; Rodins
magnifika skulpturgrupp på sex män på väg mot en förmodad undergång
under den brittiska belägringen av Calais, rör sig i sin komposition i
en cirkel.
När Torsten Jurell formade sin grupp på sex figurer var antalet inte
bestämt. Det kom sig av mängden bjälkar i ateljén som han hade att
hugga i. När figurerna i augusti -06 började ta form, fann han sig
omgiven av dem i sin ateljé. Som i en cirlkel...
Från att bara ha varit en tanke, en association till “Borgarna i
Calais”, växte slutligen arbetsnamnet in i gruppen, som blev Flickorna i Calais.
MEN UNDER YTAN letade sig anspelningar fram också på annat vis; en
kvinna i gruppen visar upp ett relikskrin, eller ett slags bildband,
där en av vår tids offer för ockupation och övergrepp träder fram i
känd silluett - Fången i Abu Grahibfängelset.
Text med kinesisk skrift på sockeln till "Flicka med dålda avsikter".
Månen lyser kall
Flicka söker kärlek
Hon finner kärleken i skulpturen
Jag önskar jag vore en Drake
När drakar blir kära
lyser månen varm
|
Läs om "Borgarna i Calais" - en skulpturgrupp av August Rodin
Till Skulptur 2007...
|
TEXT 2
Av ett stort partivirke var de största bjälkarna kvar i ateljén. Det
var det hårda, vresiga, centralafrikanska virket som går under många
namn; red ironwood, ekki, bongossu, azobé...
Dessa stycken, i en längd av tre meter - cirka 100 kg per meter, hade
sparats. Dels för de var besvärliga att bearbeta, lyft måste ske med
stor travers. Men också för att bitarna skulle brukas till något
"särskilt".
Det började med några små skisser i en "notisbok", ett par högtalare i torn, megafontorn.
I samvaron med kinesiska och svenska skulptörer i augusti 2006, i träsymposiet Knock on Wood i Orsa, blev skisserna skulptur.
I ekreliefen En Oförskämd Fråga från försommaren hade megafonen dykt upp i bakgrunden, men i Orsa tog
skisserna bättre form. (Bergmans Konstgjuteri i Enskede gjöt tornet i ytterligare version...)
Så som skulpturerna i Orsa var formade ur ett massiva stycken, höggs,
sågades och eldades resten av gruppen fram ur var sin bjälke av azobé -
FLICKORNA I CALAIS...
|
|
TEXT 3- text till katalog för M'ARS Gallery of Contemporary Art 2006
”Vem är denna Kvinna?”
”Jag tar ett stycke trä, en fyrkantig kloss – alla är i stort sett lika.
Summariskt tecknar jag upp en bild, ett ansikte.
Näsan kan vara i hörnet eller mitt på…”
”Men hugger du inte bort teckningen då?”
”Visst, den blir träflisor på golvet och jag får teckna ett nytt…”
”Men då försvinner det ju igen!”
”Nu börjar det intressanta
Varje gång jag tecknar dit ansiktet på nytt har ögonen flyttats inåt
från den ursprungliga ytan.
Mitt huggande har anpassats till
trästyckets säregenheter. Träets fiberriktning har till exempel
påverkat näsbenets riktning och pannan antar en personlig karaktär.
Ur den till synes vanliga träbiten träder en unik person fram.
Till slut får vi, hon och jag, ögonkontakt – som en flirt!
Jag blir alldeles knäsvag…
På nytt och på nytt vill jag framkalla denna magiska stund!
Därför – dessa damer… i den stunden, är inte alla lika?…
Eller hur Eva?”
|
|
|
