| KONSTMARKNADEN, |
|
Det "politiska"och det "opolitiska" De skulle bli omöjliga på salongsväggarna i Frankrike och konstvetare i Paris skulle stå på kö för att revidera den nuvarande mästaren till "dilettanten" och "epigonen" Goya. I Spanien skulle han däremot växa än mer till nationellt artistiskt föredöme. Om Goyas är känd, så räcker det att vi flyttar några få decennier fram mot nutid så finner vi en rad riktigt stora konstnärer som, på grund av sitt politiska engagemang, förpassats ut i mörker och tystnad. Ändå är det inte så att deras arbeten inte finns, tvärtom! Det är som funnes det två paralella vägar. Brevid den officiella konsthistorie-skrivningen finns en bildvärld av mästerverk, i bland utförda av samma som framträder i den officiella, exempelvis Delacroix, Kupka eller Picasso. Men det är viktigt att diskutera dem som förbigås med tystnad som exempelvis Traviès, Vilette eller Steinlen. Inte minst här märks den perverterade konstmarknaden. Tag Vallotton vars målningar visats över sommaren på Waldemars udde. Den som önskar äga en litografi av honom kan komma över detta för några få franc, men då är det en politisk Vallotton. Detsamma gäller Delacroix eller Doré. Däremot de apolitiska bilderna, i många fall också lite tråkiga och otypiska, kan kosta hundra tusen eller mer. Dessutom är de politiska bilderna möjliga att finna för dem som intresserar sig. |