| MONTERA NED BRANTING |
|
(Aftonbladet 25/7 1991)
GODAG HERRAR STATSRÅD. Ni väcker frågan om vi skall behålla nuvarande riksdag som det främsta uttrycket för folkviljan eller om vi i stället skall välja Europaparlamentet som vårt verkliga demokratiska forum för gemensamma beslut? Ja, Ni vet inte själva säger Ni, men som de socialdemokrater Ni är tänker Ni redan här och nu arbeta er igenom dessa frågor för att, som Ni säger, ge er ut bland alla andra engagerade européer. Ni säger också att demokratin var vårt första stora nationella projekt, folkhemmet var det andra och att Ni nu vill se det svenska välfärdbygget förverkligad på europeisk bas. Ni har rent av mycket att lära ut. I dag då jag promenerade runt i rondellen vid Norra Bantorget grunnade jag på detta. Man finner verkligen inspiration vid denna plats. Jag menar hur Rörelsen där i konstverk förmått uttrycka det som kan sammanfattas i ordet vision - det ord Ni också brukar i Er artikel. Låt mig först ta Carl Eldhs förtjänstfulla monument över Branting. Här finns inget för mig annat att säga än att det är väldigt pampigt, att småfolket når Branting till naveln är väl ungefär vad som var att vänta av konstnären som ju inte direkt var sprungen ur Rörelsen. Därför överser jag med den orimliga proportionen mellan statsmannen och småfolket omkring honom som en konstnärlig avvikelse utanför uppdraget. Lustigt egentligen, att det just är sådana monument som vräks omkull i de östra delarna av Europa! Men den tid som monumentet skildrar är ju inte den tid som har följt. Det måste ju påpekas att det var lättare förr att demonstrera under parollen "arbete och bröd" när det var borgarna som stal från de fattiga och gav till de rika. Jag insinuerar inte att det idag skulle råda omvända förhållanden. Nej, det stjäls fortfarande från de fattiga och ges i än större omfattning till de rika, men på ett sätt som våra folkvalda funnit som det allra bästa genom den Stora Skattereformen. Den andra skulpturen "Mäster Palm", den bronsgjutna och lite stiliserade skräddarmästaren, om han ser förvirrad ut där han står under LO-borgen, är det nog bara ännu en konstnärlig tolkning, här av skulptören Thure Johansson. Tillsammans med Branting kom dessa båda skulpturer att bilda embryot till ett socialdemokratins tidevarv sett genom konsten. En egen liten Vigelandspark i all anspråkslöshet vid Norra Latins parkeringsplats. Med utropet "det fula är det sköna" placerades den eländigt reliefen föreställande arbetarrörelsepionjären Anna Sterky som ett tecken att 80-talet inträtt och med det en annan konstsyn. Reliefen, så illa utförd att den enligt det postmodernistiska konceptet motsade sig själv och blev till ett strålande exempel hur klena idéer (givetvis menar jag inte Sterkys) trots allt kan slå rot och bli till monument, så lysande i hela sin konstnärliga torftighet, att det bara har sin motsvarighet i stenpelarna på Gärdet. Gärdet var ju den plats där Rörelsens pionjärer samlade kraft till de hängivna manifestationer som drev igenom allmän och lika rösträtt till den riksdag som Ni nu herrar statsråd inte vet om vi skall behålla men som Ni säger att då Ni inte vet svaret på detta och som Ni i alla fall är socialdemokrater så tänker Ni redan här och nu arbeta er igenom denna fråga för att sedan ge er ut och argumentera tillsammans med alla andra engagerade européer. Det är precis som August Palm, fast tvärtom! Stiga på färjan i Trelleborg och ut i Europa och lägga ner järnvägslinjer där det inte lönar sig att låta blåa tåg svischa genom öppna landskap, med dusch telefax och chokladförsäljning! "Om folkhemmet var det andra projektet så är elvispen det tredje" tänkte jag när jag stannade till framför monumentet som utgör minnet av den mördade statsministen Olof Palme. Denna visp fångar, inte främst epoken Palme, utan framförallt är den en uttolkning av epoken som följde. "Så dessa konstnärer kan blick in i framtiden", tänkte jag. Det där med elvisp som symbol är genialiskt! I sig sammanfattar den just det vi alltid tänkt med det där att "Sverige är unikt". Den ger en slags trygghetskänsla som inte ter sig så politiskt snårigt som "ökad jämlikhet". Tänk när man gräver fram ett hushåll om några tusen år och hittar en liten visp. Lätt som en plätt packas åren samman till post-palmetiden, den epok där Carlsson träder fram med all önskvärd tydlighet. Vilka tror Ni, herrar Statsråd, kan ute i Europa märka skillnaden på en Branting- eller en Stalinstaty? Där ute i gemenskapen är somliga fallna, här står de på oomkullrunkerlig grund. Jag vet inte om det är bra. Tänk om Palme stått i ärgad brons med måsskit på bröstet mellan något som kunde uppfattas som Stalin, och den där Berzelius. Kan en grekisk pizzabagare född i någon av Palme-byarna tolka detta rätt? Nej, jag tror att man bör göra som med A-pressen och Sveagalleriet, demontera Branting! Det känns pålitligt att vi genom Er, över alla partigränser, beslutade att innan valet gå med i Europa så att vi slipper bråka om det i själva valrörelsen. Med bråk hade vi aldrig fått den fullständigt sanslöst vackra bilden på Herr Carlsson som infördes som helsidesannons i Dagens Nyheter den dagen den 1 juli då vi alla sökte medlemsskap. "Sverige är välkommet" stod det skrivet i stjärnorna. Det känns också övertygande att Ni slutligen kommit till den slutsatsen att det inte finns något svenskt ozon. Men framför allt är det glädjande att Sverige nått en smidig lösning i den s k "dödshjälpsdebatten" så att gamlingarna nu med hjälp av frikostiga lån slipper oroas för att deras surt förvärvade miljoner skall plöjas ner i den offentliga sektorn. Se där fick de grå pantrarna ett ben i valtid! Det kan låta alldeles självklart att säga "Det är framtidensom skall byggas". Men är det verkligen så? Kanske svaret står att söka i boken om Carlsson? Kanske är det forntiden som skall grävas ner? Jag ser fram emot den dag då Ni kommit till klarhet i de frågor Ni rest i Er artikel men jag måste nog drista mig att säga, vilket jag i mina tankar ofta återkom till där framför vispen vid Norra Bantorget, borde inte också Ni, herrar statsråd byta till bättre slips? Med vänlig hälsning Torsten Jurell |